Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Kontaktformulär








 


OBS! Vill du ha svar, ange e-post eller telefonnummer!




Konstnärligt filmande kan ses som ett sätt att nå insikt

Nyhet: 2019-09-11

Essäfilm kan generera ett oförutsett tänkande. Det visar en avhandling i filmisk gestaltning vid Göteborgs universitet.

I sitt avhandlingsprojekt har Patrik Eriksson tittat närmare på om filmskapande kan ses som en form av tänkande, alltså som ett sätt att förstå och nå insikt. Han är dokumentärfilmare i grunden och har tidigare gått både kandidat- och masterutbildning i film vid Göteborgs universitet. I sitt filmskapande har han experimenterat med filmisk form och kommit att intressera sig för den typ av film som kallas essäfilm.

– Essäfilm är en form och metod som inom filmvetenskapen ofta förknippas med tänkande. Jag har velat undersöka hur det går till i praktiken, hur den filmiska processen ser ut och ter sig för mig som filmare. En grundläggande sak i det är att det vid inspelning inte handlar om att genomföra något redan färdigutvecklat och detaljplanerat, utan om att vara mer öppen och förutsättningslös under hela filmprocessen, säger Patrik Eriksson.

Hans avhandling består av en essäfilm om melankoli, Melankoliska fragment, samt boken Melankoliska fragment: om essäfilm och tänkande. Det är den första avhandlingen i filmisk gestaltning inom området konstnärlig forskning i Sverige. Som avhandling på konstnärlig grund ska den innehålla ett eller flera verk och en sammanhörande text.

– Min avhandling fokuserar på den konstnärliga processen och hur den kan fungera som en form av tänkande. Först gjorde jag filmen som handlar om melankoli. Sedan skrev jag boken där jag beskriver och analyserar arbetet med filmen utifrån perspektivet om film som tänkande.

Melankoli är själva ämnet för filmen, det Patrik Eriksson försöker gestalta och resonera kring.

"Att göra en film om något är för mig ett sätt att förstå och nå insikt. Det handlar om en vilja att komma underfund med något."– Anledningen till det var att jag själv under en period drabbades av den sinnesstämningen och ville bli kvitt den. Att göra en film om något är för mig ett sätt att förstå och nå insikt. Det handlar om en vilja att komma underfund med något. Essäfilm som metod kan generera ett oförutsett tänkande hos mig som filmskapare som är till gagn för filmen, mig själv och åskådaren.

Texterna går att uppfatta som en så kallad verkberättelse, den berättelse som uppstår efter att ett verk är klart.

– Texterna i boken fokuserar på arten av det tänkande som kom ur arbetet med filmen, vad det ledde till och innebar för mig. Jag har blivit överraskad av hur mitt tänkande har förändrats och landat på en helt annan plats än när jag började. Just detta faktum ser jag som det tydligaste och viktigaste tecknet på att den filmessäistiska processen fungerat som ett tänkande. Jag önskar också att avhandlingen ska bidra till en större acceptans och förståelse för detta sätt att bedriva filmskapande. Det är inte minst viktigt när det kommer till finansiering och hur den bedömningen av filmprojekt görs. Jag önskar att det fanns större tilltro till den konstnärliga processen.

På vilket sätt tror eller hoppas du att ditt avhandlingsprojekt kommer bidra till konstnärlig forskning?

– Att det utökar kunskapen om filmiska processer. Men också om hur essäfilmen som form och metod fungerar ur ett praktiskt perspektiv, säger Patrik Eriksson.

Läs mer:

Du hittar mer info om disputationen i kalendariet: Disputation Patrik Eriksson

Länk till film och bok i fulltext: GUPEA

AV:

Sidansvarig: Cecilia Köljing|Sidan uppdaterades: 2019-04-24
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?